Dagen började med att min arbetskollega Marina ringer och väcker mig tidigt på morgonen. Det är alltså mot henne jag tävlar med i viktminskning de här veckorna, och det som står på spel är en flaska bubbel och en påse körsbär. Det visar sig att en person inte kommit till jobbet, härbärget för hemlösa där jag extraknäcker ibland, och hon undrar om jag vill jobba. "Kan jag väl", svarar jag sömndrucket.
Sagt och gjort åker jag till jobbet. Väl framme blir det en enkel frukost.
 |
| Lite enkel frukost |
 |
| Jag åt såklart inte alla, utan tog några jordnötter, russinen fick jag låta bli. |
Frukost
proteinbröd, salami, gurka, jordnötter och te
Marina noterar att jag verkar ha gått ner i vikt, men säger att om det skulle behövas kan hon alltid spurtfasta sista veckan, så the game is on! Men jag är ändå inte så orolig... än! Efter jobbet åker jag hem och har planerat att kolla in programpunkterna som jag missade för några dagar sedan på Vetenskapsfestivalen (se dag 5), men är så trött att jag helt enkelt däckar på sängen.
När jag vaknar är det försent att laga till någon vettig lunch så istället får jag snabbt slänga ihop ett mellanmål.
 |
| Ett skapligt mellanmål, men grädden smakade lite konstigt... |
 |
| och lite sallad och avokado till. |
Lunch/mellanmål
Keso, vispgrädde, hallon, sallad, avokado, olja/vinäger och två nävar mandlar.
Hm... grädden smakar lite konstigt. Noterar att den gick ut för två dagar sedan. Jaja, äter det mesta i varje fall och skyndar till bussen och dagens teaterövningar. På vägen messar jag lite med Fideli över Facebook. Jo, vi har fortfarande kontakt även om vårt förhållande tog slut för lite mer än en vecka sedan. Jag tipsar henne om en musikgrupp S.A.R.S. (som hon i och för sig redan visste om) och hon tipsar mig om en festival Space of Love. Låter spännande om än lite dyr då boendet inte är inkluderat. Väl framme i Mölndal blir det teaterlekar och ett par scener till pjäsen Circus Rost som ska spelas i maj.
Jag sällskapar med Jasmine på vägen tillbaka och vi hinner ha en del intressanta samtal på bussen. Som av en slump visar det sig att hon bor nästan granne med min LCHF-guru Mattias som jag ska träffa senare. Så jag hinner få se hur hon bor, innan jag går hem till Mattias för veckans invägning.
 |
| Hur ska det gå? har jag lyckats gå ner? |
 |
| Jodå! Hela 2,3 kg lättare! |
Hemma hos Mattias åker vågen fram och sanningens ögonblick nalkas. Har detta verkligen fungerat? Eller väger jag fortfarande 100 kg? "Så hur mycket tror du att du har gått ner?", frågar Mattias. "Jag vet inte, jag tror jag har gått ner 1 kilo i varje fall", svarar jag. Det visar sig att jag har gått ner 2,3 kg!!! Vågen visar 97,7 kg. Det är över mina förväntningar. Dock ska sägas att förra gången hade jag ätit middag innan jag vägde mig, men ändå! Mattias bjuder på en LCHF specialitet han tillagar.
 |
| Mattias bjöd på storslagen middag, LCHF style såklart! |
Middag
Agnusburgare, bacon, stekt ägg, stekta grönsaker, Rydbergs bearnaisesås, 2 glas torrt rött vin och en whiskey.
Efter middagen pratar vi om lite av varje. Jag ringer också daten (se föregående inlägg), och min mamma, som jag inte pratat med på länge. Det visar sig att min släkt i Skåne tydligen följer den här bloggen. Där ser man, jag kanske får tänka mig för vad jag skriver här... fast jag skriver ju ändå inget som jag inte kan stå för ändå. :)
Efteråt ser vi en film på Mattias hemmabio (han har en filmduk och projektor) om musikgruppen Daft Punk samt spelar lite Fallout 4.
På vägen hem händer något obehagligt. När jag kommer till spårvagnshållplatsen får jag syn på en oöppnad coca cola burk som står på en bänk. Jag tänker att den nog skulle ha passat bra som dagens viktfälla och tar upp den och tittar på den.
 |
| Coca Cola burken stod bara där vid en bänk, tills ägaren kom fram... |
DAGENS (VIKT) FÄLLA!
Coca Cola burk
Då kommer en kille fram och frågar vad jag gör med hans coca cola. Jag ställer snabbt ner den och säger att jag bara tittade på den. Då tar han upp vad som ser ut som en svart bricka och frågar mig vad jag tror att det är. "Kanske tror du att detta är en bilöppnare?" Jag säger "Jag vet inte, är det en konservöppnare?". "Det är en kniv", säger han och fäller ut ett knivblad. Känns obehagligt hotfullt. "Du kanske bara ville titta på den också?", frågar han. Då kommer spårvagnen och jag är noga att sätta mig i en vagn långt bort från killen. När spårvagnen kommer fram till stationen går jag snabbt hem utan att se mig om. Fy, vilka människor man möter sent på kvällen! Otäckt.
Vickning
Lite mandlar
Härnäst, arbetsintervju! Fortsätt läs min blogg så får ni veta hur den gick.
Adjö från Malinda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar